Kulturvandring gamla Björnhovda

Torslunda hembygdsförenings - Kulturvandring , Björnhovda i gammal tid.

Ett sextiotal intresserade mötte under söndagen upp vid Kvarnkungen där den alltid lika påläste Karl-Oskar Erlandsson startade guidningen från då till nu...

På 1200-1300-talet flyttar man på Öland ihop byarna till radbyar. Det ska bli ordning och reda och lätt att beräkna vem som äger vad och hur mycket skatt som ska betalas. Gårdarna läggs i rad och blir så bred som gården är, så stor är också gårdens andel i byns marker. Åker och äng är gemensam, men uppdelade i smala ribbor, kallade tegar. Hur ägorna är uppdelade kallas för storskifte. Den första gården äger det första stycket, den andra det andra och så vidare, så det kan vara många ägor för varje gård i en åker. Detta innebär att man får delar av alla ägoslag både bra och dåliga, så att ingen har en bra åker och en annan en dålig. Men det kräver också att allt arbete samordnas mellan gårdarna i byn. Man måste så och skörda och släppa på djuren samtidigt, ha gemensamma stängsel osv.
På medeltiden ligger Björnhovda öster om Kvarnkungen (längs med nutida väg 136). Byn är stor, men inte jättestor. Här finns åtta gårdar, varav fem är skattegårdar, dvs ägs av bönderna själva. En är frälsegård med landbo (har bl.a. tillhört ätterna Tott och Gera), en tillhör Skänninge kloster och den sista tillhör kyrkan. Under 1700-1800-talet så synes den växa fram till Ölands näst största samhälle. Endast Kastlösa är större. Detta om man räknar antalet personer avlidna i alla byar. Närheten till färjeläget Färjestaden med sin överfart till Kalmar har säkert bidragit till att göra det till en så stor by.

Kvarnbacken kallades, Kampgatbacken. Kampar var män som vaktade åkrarna. Kreaturen fick inte gå in på byns åkrar och beta och trampa ner grödan. Under djurgårdsinrättningen ökade också viltbeståndet på Öland vilket också gjorde att kamparnas skydd behövdes.

Det gamla Björnhovda

Vår vandring fortsatte norrut längs 136:an fram till vi såg två stora stenar resta på åkern öster om vägen. Dessa stenar är förmodligen rester av en domarring. Här låg Björnhovda  från 400-500-talet. Karl-Oskar fotsatte berätta:
Vid förra byläget vid Kvarnkungen låg husen samlade på rad. Här låg de mer utspridda med ett eller ett par gårdar här, en där osv, men man hade gemensamma inägomarker.

Anders Nilsson dräng, en bondpojk, hittade här en spiralring i guld i ett stenröse 1849. FVT. Man samlade rikedomen på sig, kunde lätt klippa av en bit vid större transaktioner.
 

Ölands näst största skatt med solidimynt är hittad här, 36 st som ursprungligen legat i en skinnpåse. Det sista av mynten var präglat tidigast 475. Hittades i omgångar 1864-1870 av flera drängar, pigor och arbetskarlar som plöjde i en åker. Man kan tänka sig vilken rush det blev och hur alla närvarande skyndade sig att kratta igenom jorden för att hitta fler mynt. På Öland har man hittat fler solidimynt än i något annat nordiskt landskap och då är inte Öland särskilt stort. Öland är mycket rikt under denna tid. Östersjön fungerade som, en motorväg och erbjöd bra kontaktvägar. Hur kom rikedomen till ön? Öland hade rik boskapsskötsel. Ibland har man tänkt på handel, ölänningarna har antagligen sålt en hel del hudar och läderprodukter från boskapsskötseln till romarriket som behövde stora mängder till all utrustning, tält osv. Men solidimynten är främst utbetalda vid stora transaktioner och till soldater som lön. Ordet sold och soldat kommer efter namnet på dessa pengar. De vanligaste tankegångarna idag är att pengarna kommit hit via öländska legosoldater. Antingen har de slagits för romarna som hjälptrupper och fått betalt och antagligen kommit ned i band. Eller har de deltagit tillsammans med andra barbarer och plundrat och fått betalt för att återvända hem. Torslundaplåtarna hittades här i ett stenrör. Fyra stycken bronsplåtar som används för att stansa mönster. Nästan likadana har hittats som prydnader på hjälmar från den här tiden i högre klassgravar, tex i Mälardalsområdet eller i Sutton Hoo i England i en berömd grav.

Längre fram under järnåldern talar man om centralplatser. Det är en plats där flera viktiga funktioner samlats, där någon mäktig ätt, som kunnat knyta kunniga hantverkare till sig har styrt. Handel kan ha bedrivits och man har haft funktioner för rättskipning och politiska beslut. Dessa viktiga funktioner har samlats i närheten av varandra men inte precis på samma ställe. Så verkar fallet ha varit här i Björnhovda. En hövding eller småkung eller ätt med stort inflytande kan ha suttit här, med rika marker, en hird och duktiga hantverkare. Fornborgen ligger ju i Gråborg, En viktig kultplats fanns i Torslunda, i Färjestaden hade vi hamnläget Snäckstad och den stora guldhalskragen är hittad här.

Åren 1968-1969 grävde Ulf Erik Hagberg ut platsen där Torslundaplåtarna hittades. Man hade tittat när man höstplöjde och sett kol och annat komma upp. Fosfatkarteringar indikerade också en boplats. När man grävde ut hittade man stolphålen efter tre långhus. Dessa daterades också till 400-500-tal. Såklart ordinära boplatsfynd, men också glasskärvor och glaspärlor och spår efter metallbearbetning.

Det nya Björnhovda (nuvarande) och Håkonatorp

Det finns ett mysterium. När den första kartan över Björnhovda dyker upp ligger Björnhovda  i dagens läge. I ett brev 1375 när en man skänker gårdar till Nydala Kloster nämns Björnhovda för första gången, men också en gård vid namn Håkonatorp, Håkans torp. Håkonatorp nämns inte efter detta. Vad är det då som har hänt? Sölve Göransson en duktig kulturgeograf har förstått det så här. Håkonatorp är en ursprungligen utflyttargård från Björnhovda. Någon gång under 1400-talet har troligen något hänt så att man har flyttat resten av byn till Håkonatorp.  Kanske har byn brunnit ned och det var enklare att bygga upp den vid Håkonatorp? Vi vet inte. När Björnhovda flyttar till Håkonatorp tar det antagligen namnet med sig och Håkonatorp glöms bort.

Byn råkade tyvärr illa ut under Kalmarkriget 1611-1613 som så många andra byar på Öland. Dels användes byn som högkvarter av den svenska styrkan under en tid. Att det brändes ned vet vi av en händelse 1614 då Mårten Olofsson i Kalmar anklagar hustru Mariet i Björnhovda. Han hade tidigare ägt en gård i Björnhovda som han sålt till henne, men inte fått sina pengar som utlovat. Hustrun försvarade sig med att danskarna bränt upp gården och hon därför av naturliga skäl inte kunde betala. De enades om ett lägre pris och tog i hand på detta. 12 daler eller en ”god gill” oxe.

Personöden längs vägen

År 1627 dräptes Olof Svensson av en annan i byn Nils Persson. Under 1600-talet skötte Björnhovdabönderna posttrafiken till och från fastlandet. De skulle också ro över Kronans folk vid behov. Detta gällde även byn Runsbäck.  Björnhovdabönderna  kunde som tack inte utskrivas till krig, behövde inte hjälpa till vid byggnationer på Borgholm eller Kalmar slott eller arbeta med andra skattedagsverk.
Olof och Nils var ute med en annan Björnhovdabo  Börje Andersson och rodde över en knekt till fastlandet. När de kom över till Malmö (troligen är det Kvarnholmen som åsyftas där det låg en malm vid den här tiden innan staden flyttade dit), undrade knekten om de ville bära hans bagage till sin värdinnas hus, så skulle han bjuda dem på en kanna eller två. Detta skedde, men under ölruset så började Olof och Nils bråka över roddarskyldigheten. Denna var uppdelat på två roddar, men gårdarna i varje del var inte lika stora. Olof var förbannad och slog sin näve i bordet flera gånger och tog sedan sin yxa och slog också den i bordet varpå han hotade Nils med det ena och det andra. Värdinnan körde ut dem och sade att om de skulle bråka så finge det göra det när de kom hem. Så långt hann de dock inte när de rök ihop. Ute i båten så drog Olof åter sin yxa och högg tre gånger mot Nils. Båten jippade under de häftiga rörelserna och Börje föll omkull i båten. Innan han hann komma på fötter igen hade Nils kört sin kniv i Olof som avled omgående. Efter detta flydde Nils till skogs för att undvika straff. Man kunde tänka att rätten skulle döma det som nödvärn, men man ansåg att Nils hade haft möjlighet att avvika i Kalmar då han redan var hotad. Så han dömdes till döden i sin frånvaro.

Vandringen fortsatte norrut  längs nuvarande Björnhovdagata och passerade Torslunda sockengräns innan vi nådde fram till Kara hög. Där berättade Karl-Oskar bl.a. historien om jätten Algut som enligt sägnen bodde i högen en gång.
Efterlängtad fikapaus i blomsterhavet på Kara hög avslutade den intressanta vandringen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vårkoll i Torslunda 8 april 2018

Efter att snön legat djup bara några dagar tidigare gav sig Torslunda hembygdsförening och Ölands Naturskyddsförening under söndagen ut på sin årliga vårpromenad till Rune Jons äng och Gamla Skogsby i soligt och varmt väder utan snö på marken. Vintern hade snabbt fått ge med sig efter förra veckans återkomst. Vårpromenaden utgår från Station Linné och uppgiften är: leta vårtecken. Och det fanns gott om. Lärkorna sjöng över deltagarna, en sädesärla flög förbi och blåsipporna mötte oss nere i lunden i ganska stor mängd med inslag av röda och några vita blåsippor, men ännu inte som det brukar vara - ett hav av blått. Det dröjer ytterligare en tid. Enstaka svalört och vårlök tittade fram. Taltrastar, bofinkar, gärdsmygar och rödhakar berättade att nu är reviren utstakade och de upprätthålls med intensiv sång. En nyligen anländ gransångare sjöng sin sång om "salt sill". Den kommer först av sångarna - om ett par veckor kommer den vanligare lövsångaren. I ett par myrstackar hade myrorna fullt sjå att ta sig ut i solskenet. Som brukligt kollade vi humleholkar och trädknoppar Citronfjärilar fladdrade förbi.

De 20-tal deltagarna traskade vidare genom blöta marker till Rune Jons äng där fikat plockades fram från ryggsäckarna och intogs i solskenet. Vi enades om att det ser ut att bli en härlig vår i år också.

 

 

Gamla Färjestaden i berättarkväll

 

Bild: Löfgrens kvarn som låg strax norr om gamla biblioteket

Torslunda hembygdsförening anordnade 22 november en berättarkväll om det gamla Färjestaden med fokus på bl a Färjestadens gård och Löfgrens kvarn. Ett 40-tal färjestadsbor och andra intresserade lyssnade på två föredrag av sentida ättlingar till personer som betytt mycket för framkomsten av det nutida Färjestaden. Det var först Lotta Sjöberg, keramiker och känd färjestadsprofil, som berättade om sin farfar och far som innehade Färjestadens gård.

Läs mer...

Bakning i Knap Erst stuga

Lördagen den 18 november var det dags för nytt brödbak i Knap Ernst stuga. Tack Marianne för att du håller traditionen levande!

Läs mer...

Medicinalväxter

Läkemedel - på gott och ont.
Otroligt kunniga Ulla-Britt Andersson föreläste/"underhöll" om läkemedel som har sitt ursprung i naturen.
En nöjd Stefan Svenaeus, ordförande, kunde välkomna många intresserade till hembygdsföreningens evenemang på biblioteket i Färjestaden.

Läs mer...