Gamla Färjestaden i berättarkväll

 

Bild: Löfgrens kvarn som låg strax norr om gamla biblioteket

Torslunda hembygdsförening anordnade 22 november en berättarkväll om det gamla Färjestaden med fokus på bl a Färjestadens gård och Löfgrens kvarn. Ett 40-tal färjestadsbor och andra intresserade lyssnade på två föredrag av sentida ättlingar till personer som betytt mycket för framkomsten av det nutida Färjestaden. Det var först Lotta Sjöberg, keramiker och känd färjestadsprofil, som berättade om sin farfar och far som innehade Färjestadens gård.

Färjestaden utvecklades kring båtförbindelsen med Kalmar. Redan på 1300-talet nämns Färjestaden som platsen för den viktigaste överfarten. En skans byggdes också för att skydda orten från danskarnas anfall. Här fanns också en tingsplats och ett gästgiveri samt olika verksamheter som garveri.

Färjestadens gård var en stor gård med gamla anor. Nuvarande boningshus uppfördes 1802. Gården innehades av släkten Melén till 1863 då Petter Eriksson, Torsborg, blev ägare. Sedan gick den vidare till Albert Kramer 1869. Lottas farfar Sigfrid Sjöberg kom in i bilden 1894 då han köpte gården med tillhörande hamn, gästgiveri och diversehandel. Han var från Glömminge. Lottas pappa Sten-Viktor tog över gården 1944.

Sten-Viktor var enligt Lotta mycket djurintresserad och han ville också bidra till utvecklingen av Färjestaden, gärna inom turism och besöksnäringen som då var på uppgång. När det blev efterfrågan på fritidstomter arrenderade han för en billig penning ut tomtmark i lövskogsområdet öster om Sommarrogatan, som på detta sätt blev Sjöbergs hage. Från 1946 byggdes här många stugor och så småningom har det blivit permanentbebyggelse i kommunens regi. Sommarstugorna flyttades då till Södra Saxnäs. Sten-Victor sålde också av ett stycke mark billigt som blev Tallhöjdens fest- och idrottsplats.

När ett nytt tingshus byggdes blev det ursprungliga tingshuset Hotell Skansen. Hamnen hade sålts redan 1903. När dåvarande Torslunda kommun köpte det mesta av gården 1965 användes gårdens marker för att utveckla Färjestaden. Nu var det risk för att mangårdsbyggnaden skulle rivas. Men genom insatser från bl a Lotta finns huvudbyggnaden ännu kvar. Den rymmer nu ett antal lägenheter. Ett par gamla lador fanns kvar länge men är i dag rivna. Dessa var, berättade Lotta, tillhåll för "luffare" och sådana som efter en festkväll på Tallhöjdens festplats inte hann med sista kvällsfärjan till Kalmar. Dessa kunde övernatta och invänta morgonens första färjeavgång här. Hennes far Sten-Viktor tog för övrigt gärna emot många gäster som fick bo i mangårdsbyggnaden.

Sedan var turen kommen till Rolf Löfgren vars farfar Johan August Löfgren startade det som senare skulle bli Färjestadens Kvarn- och Elektricitetsverk när han 1911 byggde en av de första motordrivna kvarnarna på Öland, strax norr om det gamla biblioteket i Färjestaden; ett område som avstyckats från Färjestadens gård. De första åren drevs kvarnen av en ångmaskin, därefter av en råoljemotor. Man malde mjöl och fodersäd. Det kunde gå till så att bönderna tog med sina säckar för malning till kvarnen, tog sedan färjan till Kalmar för att uträtta ärenden och hämtade färdigmalet mjöl på tillbakavägen från Kalmar.

I folkmun hette den "Löfgrens kvarn". Här fanns även cykelverkstad och möjlighet att få timmer sågat. När första världskriget utbröt blev det svårt att få tag på olja. Då köpte Löfgren en vindgenerator av tysk tillverkning i Dresden med 28 vingar och två styrstjärtar. Den sattes upp på ett 20-25 m högt torn. Johan August hade nämligen varit i USA och sett vindkraftverk där. 1924 började man även att leverera elektrisk ström för belysning i ett litet nät i Färjestaden. Efter hand blev rörelsen mindre lönsam eftersom Öland försågs med elkraft från fastlandet. Verksamheten lades ner 1939 när Johan August gick bort.

Föredragen inspirerade besökarna att själva minnas det gamla Färjestaden. Bl a fanns en jättetall i Sjöbergs hage där några som unga pojkar hade plockat fågelungar från kajbon genom att spika upp trappsteg i det höga trädet.